nkäter och dörrknackning

I ett drygt års tid har Socialdemokraterna i Katrineholm varit ute med en enkät om hur medborgarna ser på sin kommun. Nu har jag precis fått en första sammanställing. Drygt 1000 samtal har kategoriserats och fram kommer en intressant bild. Mer om den får jag säkert anledning att återkomma till.

Däremot tänkte jag kort reflektera över just alla samtal. Svaren har vi nämligen fått genom att vara på stan och att knacka dörr. Det senare tydligen något som en undersökning påstår att väljarna inte gillar. Men det är inte den bild jag har efter att själv säkert knackat på över 1000 dörrar de senaste fyra åren. Och den erfarenheten delar jag med i stort sätt alla andra i partiet som provat. Därför fortsätter vi på den inslagna vägen och i valrörelsen nästa år ska vi försöka knacka 6000 dörrar i Katrineholm. Att möta människor och ge möjlighet till samta är en grundläggande demokratisk skydlighet för alla partier, kandidater och förtroendevalda.

Dåligt stöd till unga arbetslösa

Regeringens ungdomsgaranti hjälper inte unga konstaterar tre LO-ekonomer på Svd Brännpunkt. Bara 8 procent fick någon form av stöd visar deras undersökning. Det är inte första gången garantin visar sig var en garanti för passivitet. Därför krävs nu större satsningar, inte minst utbildning och praktikplatser, vid sidan av investeringar i välfärden, gröna jobb, bostadsbyggande och allt annat som vi lanserat för att få fart på joben brett.

För borgerligheten är svaret på arbetslösheten sänkta löner, först för unga och sedan för alla andra. Det går via fösämrad arbetslöshetsförsäkring, försvagat fack och sämre arbetsrätt. Just tanken på at sänkta löner kan vara en lösning tycks man dessvärre ha visst stöd för enligt Riksdag & Departement. Det blir en vikig utmaning för socialdemokratin och LO att visa att den borgerliga lönesänknarstrategin är farlig för ekonomin och jobben. Konjunkturinstitutet har exepelvis visat hur stillastående löner skulle kosta Sverige många jobb. Sänkta löner är änu värre.

Det är onekligen lite märkligt att borgerligheten vill att vi ska dela på jobben, vilket lönesänkningar i praktiken är, instället för att ordna ekonomin så att det skapas fler och bättre jobb.

Om detta bloggar även Krassman, Emilia, Alliansfritt

Kris för borgerligheten

Den hänsynslösa fördelningspolitiken och brutaliteten i nedskärningarana i trygghetssystemen börjar komma ikapp regeringen. Och när även jobbpolitiken misslyckas och statsmannen inte lever upp till bilden han vill sätta så bli det något av kris för borgerligheten. Opinionen vänder sig bort från en borgerlighet som bara efter en mandatperiod känns tröttkörd och tömd på kraft. Egentligen återstår bara ytterligare skattesänkningar som politiskt projekt.

Det räcker inte långt mot ett rödgrönt alternativ som är mer visionärt, ser landets problem och möjligheter och som levererar allt fler gemensamma förslag. Därför är det inte konstigt att Maud Olofsson vill säkra sin riksdagsplats genom att kandidera utanför Västerbotten och att man återigen börjar ifrågasätta Sahlins ledarskap från den borgerliga kanten. Vi lär få se mer sådant, trots att kritiken lär bita väsentlig sämre på en Sahlin som stärkt sin ställning efter jobbkongressen och under tiden därefter. Mer om just detta bloggar Krassman.

Saabs utdragna dödskamp

Så kom då beskedet om att Saab läggs ner. Den utdragna dödskampen har inte varit rolig att beskåda. Regeringens inledande strategi var att prata ner företaget och varumärket och negligera betydelsen av Saab och den svenska fordonsindustrin. Det agerandet stod i bjärt kontrast till hur andra regeringen kämpade för sina bilföretag och den optimism, framtidstro och kämpaglöd som hela tiden funnits i Trollhättan och i fabriken. Det är förstås inte regeringens fel att företaget nu försvinner men de har knappast bidragit på ett så konstruktivt sätt man kan förvänta sig. Nu måste man också visa att regeringen inte lämnar de som sägs upp och Trollhättan ensamma, på samma sätt som människor utan jobb runt om i landet sviks av politiken.

Om Saab kan man idag läsa på många håll. I Svd kritiserar facket regeringen och publicerar även två andra artiklar om Saab. DN har en intervju med näringsministern och en del andra kommentarer.

Krassman bloggar liksom Peter Andersson också om Saab

Fler unga i förtidspension med borgerlig regering

Min riksdagskollega Annie Johansson (C) bloggar idag om sjukförsäkringen. Det märks att det är en jobbig fråga och vad jag tycker om det kan läsas i tidigare inlägg här nedan. Däremot måste man ändå kommentera statistiken i hennes inlägg. Annie skriver att det under den socialdemokratiska regeringen förtidspensionerades 10 unga människor om dagen. Enligt en färsk rapport från Riksdagens Utredningstjänst ser statisitken för unga mellan 16-29 ut så här

Antal nybeviljade aktivitetsersättningar/förtidspensioner /sjukbidrag

År Antal per dag
2002 11
2003 10
2004 12
2005 13
2006 17
2007 18
2008 17
2009 till nov 18

Inte så imponerande utveckling alltså för den som vill mena att den borgerliga politiken skulle vara lyckad.

Lögner, halvsanningar och bortförklaringar om sjukförsäkringen

Den borgerliga regeringens brutala och hänsynslösa politik mot sjuka och arbetslösa syns inte alltid i medierna. Men den senaste veckan har tidningarna varit fulla med exempel på brutaliteten mot de sjuka. Utförsäkringspolitiken visas upp i all sin nakenhet.

Reglerna som nu slår så hårt röstades igenom i riksdagen för över ett år sedan, med applåder från de borgerliga ledamöterna i kammaren efter voteringen. Trots invändningar från socialdemokraterna om effekterna av försämringarna. Moderaten Gunnar Axén hävdade då att de som var kritiska bara ville skrämma sjuka. Det var borgarnas första försvar. När det inte längre fungerar så är det andra försvaret att istället skylla på försäkringskassans personal, de som tvingas tillämpa det moderaterna hittat på. Det är inte konstigt att personalen nu kräver en ursäkt från regeringen.

Och försvarstalen fortsätter. I Svd och i Aftonbladet försöker ministrarna fortfarande att skylla ifrån sig. Och när det inte fungerade med personalen på kassan så är det givetvis Göran Persson (!) som är boven till moderaternas nedmonteringen av sjukförsäkringen.

Sanningen är förstås att regeringen hade tänkt sig att ge sig på de sjuka för att få råd att sänka skatten. Socialförsäkringsministern har själv sagt det till Svd och det är nog ett besked vi kan lita på till skillnad från de lögner, halvsanningar och bortförklaringar regeringen nu sprider omkring sig.

Om detta bloggar även Peter Andersson och Mona Sahlin skriver om det i AB.
Även i SvD kan man läsa om kravet på ursäkt och Svenskan skiver även om debatten i riksdagen.

Cancersjuka ska betala för sänkt skatt

Försämringarna i sjukförsäkringen ska betala för sänkta skatter. Det beskedet lämnade Husmark-Persson till Svd för något år sedan. Nu ser vi effekterna av politiken. På DN-debatt skriver idag flera läkare på Karoliska Universtietssjukhuset om hur cancersjuka tvingas söka heltidsjobb.

Som skriver att de inte anser "att det är rimligt att svårt sjuka cancerpatienter – med dålig prognos – ska tvingas arbeta trots att de har svåra symtom som smärtor, trötthet, psykiska reaktioner samt biverkningar av behandlingen." Och skribenterna utgår från att "det inte varit politikernas avsikt att tvinga dessa patienter med livshotande sjukdom att söka heltidsarbete utan att det är följden av okunskap hos lagstiftaren..."

Det kan man nog inte utgå från. Minns exempelvis hur riksdagens nuvarande talman Per Westerberg före valet hävdade att det vara bra för cancerpatienter att jobba. Politiken är nog dessvärre mer medveten än vad man skulle vilja.

Om detta bloggas även Peter Andersson och Johan Westerholm
Och skrivs om i AB, Expressen, Svd

Hjälp - inte bara straff

Regeringen har i rast takt kört sönder våra trygghetssystem. Den som är sjuk eller arbetslös kan inte förvänta sig mycket hjälp, regeringen tror att det löser sig bäst för dem om de blir tillräckligt fattiga. Därför är dagens initaitv från de rödgröna partiledarena på SVDs Brännpunkt så viktig. En samlad organsiation till stöd för dem som bäst behöver samhällets stöd. Arbetsförmedling, Försäkringskassa och kommunal verksamhet ska inte leka svartepetter med människor - de ska samlas för att stödja och hjälpa. Det är en väldig skillnad från den brutala politik den borgerliga regeringen står för.

Om detta bloggar Peter Andersson och Krassman lite mer utförligt

Ekonomin fortsätter ner

Den svenska ekonomin fortsätter att tappa fart. Under första kvartalet rasade BNP med 5 procent. De som redan börjat tala om en vändning är uppenbarligen något tidigt ute även om vi alla längtar efter bättre tider. Med ytterligare varsel, stor oro kring SAAB och underleverantörerna och fortsatt usla rapporter om arbetslösheten är bilden att Sverige måste göra mer för att vända skutan.

Mot den bakgrunden var statsministern ovanligt kaxig i gårdagens frågestund. Han vill visserligen inte bli utvärderad nu, men bara vi närmar oss valet så ska vi få se hur framgångsrik han varit. Det finns skäl att betvivla det. Arbetslösheten kommer knappast att ha minskat, utanförskapet snarare ökat och välfärden förlorat ännu mer personal.

Därför behöver vi se en omläggning av politiken. Istället för skattesänkningar på lånade pengar behövs investeringar i välfärden, i industriprogram, i utbildning och i fler och renoverade bostäder. Allt detta finns i vår budgetmotion som de borgerliga nu börjar rösta ner i kammaren.


Läs mer DN, DN1, SVD

Regeringen sabbar djurskyddet

Sverige har länge varit känt för sitt goda djurskydd. Men efter valet förra året slog regeringen till med försämringarna. Djurskyddsmyndigheten lades ner och tillsynen flyttades från kommunerna till staten. Det innebar att resurserna i princip halverades samtidigt som inspektörerna fick allt längre resor. Samtidigt har man översvämmat dem som borde göra kontroller med ett träsk av administration, ofärdiga register och andra problem. Ytterst är det förstås de som driver svinuppfödning och annan djurhållning som har ansvar för vanvården men regeringen kan inte smita undan ansvar för det havererade djurskyddet.

Jag fick klart för mig hur eländigt läget var för några veckor sedan när jag som ledamot i länsstyrelsens insynsråd fick en föredragning om läget för djurskyddet i länet. Eftersom jag vet att min kollega i riksdagen Michael Hagberg, redan har motionerat i frågan vände jag mig till en person i Riksrevisionens styrelse med ett förslag om att djurskyddet och processen att förändra det ska granskas närmare. Jag hoppas verkligen att så också blir fallet. Djuren och konsumenterna förtjänar bättre än det som regeringen och jordbruksintresset kokat ihop.

AB, Exp debatt, DN, DN1,

Littorin skyller ifrån sig om arbetslösheten

Regeringens jobbpolitik har havererat och Sverige halkar efter i Europa. Ändå skyller Littorin i Aftonbladet på landets kommuner för att arbetslösheten stiger. Det är beklämmande att ministern inte tar eget ansvar för jobbfiaskot.

Det är Littorin och regeringen som försämrat arbetslöshetsförsäkringen och på randen till jobbkrisen tryckt ut en halvmiljon människor ur försäkringen. Det leder till ökad otrygghet, lägre tillväxt och högre arbetslöshet.

Det är Littorin och regeringen som ryckt bort hälften av de statliga pengarna till vuxenutbildning. Det leder till att färre får en andra chans till utbildning som kan leda vidare.

Det är Littorin och regeringen som bantat bort det mesta av arbetsmarknadsutbildning. Trots att det är dokumenterat effektivt hindras människor från utbildning som kan ge jobb snabbt.

Det är Littorin och regeringen som sänkt skatterna istället för att ge kommuner och landsting tillräckliga resurser för att värna vården, omsorgen och skolan. Därför tvingas 60 000 lärare, undersköterskor och sjuksköterskor ut i arbetslöshet.

Det är Littorin som slösar bort miljarder på jobbcoacher istället för att satsa på jobb och utbildning.

AB

Arbetslösheten - mer än bara siffror

Jag har vid ett flertal tillfällen bloggat om dålig statistik på jobbområdet. Men bakom varje siffra finns ju också människor. Och om dom kan vi nu läsa i Aftonbladet som i en större artikelserie visar hur det ser ut i landet idag. Hårdare krav ger inte fler jobb men väl fattigare människor och ett otryggare samhälle. Istället för skattesänkningar till de som redan har, med lånade pengar dessutom, behövs investeringar i utbildning, prakik, fler jobb i vår gemensamma sektor, rot-avdrag för hyresrätter osv. Mer om arbetlösheten kan du läsa här:

Nyforsblogg, AB, AB1, AB2

Om(s)tart i Gnesta

I borgerligt styrda Gnesta har socialdemokraterna valt att satsa nytt. 25 år gammal har Johan Rocklind fått förtroendet att utmana den borgerliga majoriteten. Det är ett fantastiskt val. Johan är klok, han har djup och engagemang. Det blir inte lätt för borgarna att klara valet med Rocklind i täten för en yngre, piggare och tuffare socialdemokrati.

Långtidsarbetslösheten biter sig fast

Långtidsarbetslösheten i Sörmland har fördubblats på ett år, enligt färsk statistik från Arbetsförmedlingen. Det är vädigt lätt att se att det krävs fler insatser för att bryta utvecklingen. Utan mer utbildning och andra aktiva insatser riskerar var tredje arbetslös att slås ut permanent från arbetsmarknaden. Det är inget annat än upptakten till en social och ekonomisk katastrof

Statistiken från Arbetsförmedlingen visar samma dystra utveckling som SCB kunde presntera för några dagar sedan. Arbetslösheten fortsätter att öka kraftigt och att långtidsarbetslösheten biter sig fast allt hårdare. Mot den bakgrunden är regeringens besparingar på utbildningsområdet obegripligt. Komvux har skurits ned med nästan en tredjedel och tre av fyra platser inom arbetsmarknadsutbildningen har avskaffats. Man borde göra tvärt om. Vi måste investera i människors kunskap. Fler utbildningsplatser, fler traineeplatser, mer resurser till välfärdssektorn.

DN,

Dags att sätta jobben först!

Dagens jobbsiffror från SCB var en sorglig läsning. Arbetslösheten ökar och långtidsarbetslösheten biter sig fast. Köerna för att få ut arbetslöshetsförsäkring växer. När man dessutom vet att regeringen räknar med att var tredje arbetslös permanent ska slås ut från arbetsmarknaden så blir det ännu mer skrämmande. Istället för att låna pengar till skattesänkningar för höginkomsttagare krävs nu att jobben sätts först. Det krävs investeringar i ett brett kunskapslyft, bostadsbyggande, renovering av miljonprogram, satsningar på kollektivtrafik och infrastruktur. Det behövs helt enkelt en ny kurs för Sverige.

DN, SVD

Dags att gå samman?

En ny regional indelning står på den politiska agendan. Och antagligen också just bara där. Några andra än politiker tycks i alla fall inte intresserade. Bland så kallat ”vanligt folk” är regionfrågan inte särskilt intressant.

Däremot kan man med fog fråga sig om det är den regionala indelningen som är rätt fråga att diskutera. Mycket talar istället för att den mest brännande strukturella reformen i Sverige är en kommunreform. Många, inte minst mindre kommuner, har närmast kroniska ekonomiska problem, kämpar med utflyttning och en allt äldre befolkning. Med detta följer svårigheter för den kommunala organisationen att skapa tillräckligt slagkraftiga organisationer och möjligheter att rekrytera kompetens. Därmed blir medborgarna drabbade av verksamheter som inte håller tillräckligt hög kvalitet eller som blir dyrare än vad den skulle behöva vara.
Idag löses ofta den här typen av problem genom kommunalförbund eller gemensamma nämnder. Det är ofta ganska lyckat ur verksamhetssynpunkt men ur demokratisk synvinkel är det inte lika optimalt. Mycket talar dessutom för att man kan komma längre med en riktig sammanslagning.

Frågan är därför om inte kommuner, som Katrineholm och Vingåker, på inte alltför lång sikt borde slå sina påsar ihop. Eftersom den reformen lär vara en fråga som engagerar väsentligt fler än regionfrågan – är det viktigt att lyfta frågan i tid och låta processen vara relativt lång. Jag tror att det vore lämpligt att under nästa mandatperiod djupdyka i frågeställningen på ett seriöst sätt. Men om så ska bli fallet är nog förutsättningen att initiativet kommer från Vingåker. För lika intressant som frågeställningen är, lika snabbt kan den skuffas undan om man inte anser sig vara likvärdiga parter i en sådan process.

Varför ljuger Anders Borg?

Anders Borgs ekonomiska politik har misslyckats. Arbetslösheten stiger kraftigt, andelen fattiga i Sverige växer, fler ställs utanför och underskotten i ekonomin växer. I välfärden kommer 60 000 jobb att försvinna. Men Borg fortsätter att låna till sina skattesänkningar för människor med goda inkomster.

Att Borg också känner sig pressad är tydligt. Lögnen om att även socialdemokraterna lånat till sänkta skatter är ett tydligt exempel. När arvs- och gåvoskatten avskaffades 2005 var den fullt finansierad av en annan skatteförändring. Det vet Borg men han ljuger ändå.

Ett annat nästan parodiskt exempel i debatten är centerpartiets Roger Tiefensee. Centern började regeringstiden med att höja skatten för småföretagare. Efter tre år återställer man sin egen politik och låtsas som om det är en riktig satsning. Det är häpnadsväckande.

Om debatten och budgeten kan man även läsa här
DN, Svd, Svd2, AB, AB2
Peter Andersson och Alliansfritt bloggar också om den.

Reinfeldts bortförklaring

Statsministern Reinfeldt läste idag upp sin regeringsförklaring när riksmötet öppnade. Det var inte så mycket som en regeringsförklaring som en bortförklaring.

Något sades dock om framtiden. Statsministerns lösning på jobbkris är sänkta skatter för de som redan har, som att den politiken inte provats och misslyckats. Hans version av "ansvar" är att låna till skattesänkningar. Dessutom har han mage att säga att krisens bördor måste bäras rättvist för att hålla ihop Sverige. Detta alltså sagt av den man som mer än alla andra är ansvarig för ökade klyftor och en politik som verkligen river isär Sverige. När han dessutom aldrig säger sig vilja tillbaka till en politik med så många i utanförskap tar man sig bara för pannan. Det så kallade utanförskapet har ökat med Reinfeldt som statsminister. Verkligheten är regeringens värsta fiende.


Aftonbladet, AB 2

Nya bottenrekord för Borg

Statens ekonomi har försämrats kraftigt och stora skattesänkningar gräver rejäla hål i statens finanser. Enligt ESV kommer underskottet bara i år att bli över 200 miljarder kronor. Anders Borg är snart på samma nivå som Anne Wibbles bottenrekord från den förra borgerliga regeringen.

Här är förslagen mot ungdomsarbetslösheten

Idag kom ytterligare ett kvitto på att regeringens jobbpolitik misslyckats. Över 100 000 fler arbetslösa på ett år och ungdomsarbetslösheten har fördubblats. Ändå väljer regeringen att inget göra. Jag har tidigare presenterat en rapport med förslag för att hindra utslagningen av unga och här kommer nio punkter Sverige behöver.

Första-jobbet-avdrag till den som anställer arbetslösa ungdomar.

Utbildningsvikariat i välfärden

Satsa på arbetsmarknadsutbildningar

Satsa på utbildningar i bristyrken

Genomför ett ungdomslyft för alla långtidsarbetslösa mellan 20-24 år som vill och behöver komplettera ofullständiga grundskole- och eller gymnasieutbildningar

Bygg ut universitet och högskolor. Högre utbildning lönar sig. Regeringen har gjort det svårare för de stora ungdomskullarna att få en biljett till kunskapståget.

Möjliggör för folkhögskoleutbildning för ungdomar under 20

Tillåt pendlingsstöd för ungdomar

Inför starta-eget-bidrag för unga under 25 år.

För mycket järnväg?

”Vi har överinvesterat i järnväg”. Det häpnadsväckande påståendet fällde finansminister Anders Borg i november förra året. Tågtrafiken ska alltså maka på sig till förmån för mer bilar och lastbilar enligt moderaterna. Det märks också i den praktiska politiken. Järnvägen sätts i strykklass.

I Katrineholm vill vi socialdemokrater göra tvärtom. Vi satsar på järnvägstransporter med vårt eko-logistiska centrum på Sandbäcken. Vi vill se mer av järnvägstrafik både till Stockholm – Göteborg och till Norrköping – Eskilstuna.

Men den borgerliga regeringen hjälper inte till. Viktiga järnvägsinvesteringar i Stockholm, den så kallade Citybanan, får regionen och Katrineholmarna stå för, istället för staten. Vi har ju överinvesterat i järnväg. Stödet till tågtrafiken mellan Norrköping och Västerås dras in och lämpas helt över på kommuner och landsting. Vi har ju överinvesterat i järnväg.

Istället för investeringar i mer tågtrafik blir det ideologiskt experimentverkstad vilket riskerar att ytterligare försämra tågets konkurrenskraft och Katrineholms status som viktig knutpunkt för tågtrafiken.

För svårt att vara rik och smart?

Har det verkligen varit för svårt i Sverige för den som är rik, smart och framgångsrik? Frågan måste ställas eftersom regeringens politik i så stor utsträckning siktar in sig på att göra det ”lättare” just för dessa grupper. De som har hög inkomst och förmögenhet har fått gigantiska skattesänkningar. Flyktingar som har lätt för att lära sig svenska språket ska få en bonus på några tusenlappar (för annars lönar det sig inte att lära sig språket?). När Björklund gör om skolan blir det elitklasser för de särskilt begåvade. Trots att ingenting tyder på att samhället blir bättre genom denna typ av insatser traskar man på i samma spår. Klyftorna ökar. Orättvisor blir fler.

Jag är övertygad om att politiken måste inriktas på att få med alla. Det är inte större klyftor och ökade orättvisor som är lösningen på Sveriges problem. Björklund gör det svårare att få en andra chans till kunskap. Istället borde komvux bygga ut. När kullarna som lämnar gymnasieskolan blir allt större borde platserna på högskolan bli fler, inte färre. När den svenska ekonomin blir allt sämre borde inte unga, pensionärer, sjuka och arbetslösa ensamma bära bördorna, det måste även förmögna och höginkomsttagare göra.

När skeppet sjunker..

”När skeppet sjunker är min huvuduppgift att rädda sjömännen, inte skeppet”. Orden är statsminister Fredrik Reinfeldt.

Liknelsen om sjunkande skepp kan dock användas på fler sätt. Man kan med fog fråga sig om Reinfeldt gjort så mycket för sjömannen över huvudtaget. Insatserna för jobben är helt otillräckliga. Regeringens egna experter i det finanspolitiska rådet och konjunkturinstitutet är i det fallet eniga med den socialdemokratiska oppositionen.

Som kapten för den svenska skutan har Reinfeldt heller inte ordnat kön så att det är ”kvinnor och barn” som först fått tillträde till livbåtarna. Den ekonomiska krisen i Sverige bärs i första hand av de människor som har det sämst ställt.

Landets höginkomsttagare får stora skattesänkningar när kön till socialkontorens biståndshandläggare blir allt längre. Nu genomförs skattesänkningen till och med på lånade pengar.

De två hundra rikaste svenskarna har fått en miljon kronor i sänkt skatt eller mer per person när förmögenhetsskatten avskaffats, samtidigt som metallarbetare tvingas till sänkta löner för att om möjligt undkomma den havererade a-kassan.

Ett samhälle som fördelar resurserna och bördorna så orättvis blir ett svagare och kallare samhälle som i slutändan drabbar alla medborgare. Reinfeldt borde lära av andra sjökaptener med en annan syn på människan och vilka som bör gå först ner i livbåtarna.

En som borde ha sagt det åt honom lämnar regeringen idag. Lars Leijonborg har som partiordförande och sedan statsråd missat många viktiga delar i det socialliberala arv han borde förvaltat bättre. Leijonborg vill gärna bli ihågkommen för att han fick slutföra Sveriges ansträngningar med att få forskningsanläggningen ESS till Sverige. Risken är desto större att det kommer att bli försämringarna av de svenska trygghetssystemen och sveket mot inkomsttryggheten som blir det bestående intrycket.

Miljonerna till de rikaste

Jag har fått frågan om var uppgiften att de 200 rikaste svenskarna fått en miljon kronor eller mer i sänkt skatt. Svaret är att de kommer från finansminister Anders Borg. I en interpellationsdebatt sade Borg följande:

”Enligt en av SCB:s undersökningar betalar knappt 200 personer mer än 1 miljon kronor i förmögenhetsskatt. Den samlade förmögenhetsskatten för de 100 personer som i dag betalar högst förmögenhetsskatt är ca 400 miljoner kronor”

De hundra rikaste fick alltså i genomsnitt 4 miljoner i sänkt skatt – var.

"Gör mindre för jobben"

Den svenska regeringen tillhör de som gör minst i Europa för att möta krisen. Därför halkar Sverige efter. Därför ökar arbetslösheten snabbare här än i de flesta andra EU-länder. Därför är arbetslösheten bland ungdomar bland de högsta i Europa. Och därför är raset i tillväxten kraftigast här.

Trots detta vill Borg och Reinfeldt exportera sin misslyckade krispolitik till EU. Stridsropet på DN-debatt är nämligen ”Gör mindre”. Det är fascinerande.

Regeringen hanterar frågan om krisen i bilindustrin på samma passiva sätt. Reinfeldt snobbar med att man minsann inget gör och inget tänker göra. När Obama, Merklel och andra agerar för sysselsättning och industriell kompetensens i sina länder gör den svenska regeringen ingenting. Dessutom är de stolta över det.

Jag tror att det är dags för mer politik och fler åtgärder mot jobbkrisen. Första-jobbet-avdrag för unga, pengar till välfärdsjobben i kommuner och landsting, fler platser på högskolan och utökad praktik. Mer investeringar i miljöteknik och infrastruktur.


Läs gärna Peter Andersson i samma ämne

Sänkta löner - ökade orättvisor

Näringslivets toppar kräver frysta löner i nästa avtalsförhandling. Och ungdomar ska få mindre betalt. Ett effektivt sätt att driva ner efterfrågan i ekonomin och ytterligare skuva ner temperaturen i ekonomin. Det ger givetvis inte jobb till fler men riskerar väl att öka den. Intressant att notera är att direktörerna inte säger något om sina egna villkor eller stopp för aktieutdelningar. Kapitalets andel av företagens resultat har ökat under lång tid, på lönernas bekostnad. Nu tänker sig toppdirektörerna kapa åt sig ytterligare en del av kakan. När samtidigt regeringen för en politik med udden riktad mot arbetstagarna och facken kommer det att bli en tuff avtalsrörelse.

Fler jobb för unga

Ungdomsarbetslösheten ökar snabbt i Sverige och vi tillhör de EU-länder med högst arbetslöshet bland unga. Socialdemokraternas jobbkommission i Sörmland har tagit fram en rapport om läget och presenterar 10 förslag på åtgärder. Man kan läsa hela rapporten på www.socialdemokraterna.se/sormland eller direkt här

Reinfeldts bostadspolitiska huvudbry

Statsministern har enligt egen utsago under en längre tid funderat över kronprinsessans bostadssituation. Känns inte det lite märkligt? Tiotusentals svensk ungdomar har svårt att hitta bostad och regeringen har skurit ner på stödet till byggande av små hyresrätter. Men kronprinsessan situation har satt sig i statsministerns huvud? Det är inte lätt att bli klok på Reinfeldt och hans prioriteringar.

Regeringen bidrar till jobbkris och välfärdskris

Nu slår jobbkrisen in i välfärdssektorn. I en lång rad kommuner sägs lärare och undersköterskor upp i skola och äldreomsorg. Regeringens kraftfulla svar: Ingenting. Reinfeldt och Borg har gjort en dygd av att inget göra. Den politiken driver Sverige snabbare och djupare ner i jobbkris och välfärdskris. Sedan i hösts har vi socialdemokrater krävt åtgärder för jobben men regeringen hänvisar bara till sina skattesäkningar som vi vet inte skapar jobb. Nu lånar man t.o.m till skattesäkningar till högavlönade samtidigt som varselvågen går i välfärden. Skrämmande!

Läs även svd, AB

Reinfeldt glad åt "media-nonsens"

Bröllop är kul, framförallt för dem det berör och deras släkt och vänner. Men ett prinsessbröllop innebär också mycket offentligt trams. Idag dominerar nämligen det faktum att Daniel Westling har gjort vink-premiär i flera medier. Så särskilt viktigt kan det knappast vara.

Det är däremot det faktum att jobbslakten på SAAB har börjat. I riksdagen har Reinfeldt pressats hårt om varför regeringen lånar till skattesäkningar. Och landets pensionärer kan se fram emot sänkta pensioner eftersom den ekonomiska utvecklingen i landet är så dålig.

Det är inte utan att man förstår varför Reinfeldt blev så glad åt brölloppet. Vi lär få se mer nonsens och mindre viktiga frågor i våra medier det närmaste året.

Borg-bonusar och uppsägningar i välfärden

Finansminister Anders Borg är en riktigt bonus-nisse. Trots att han kritiserar bonusar i bankerna har regeringen själv infört rejäla bonusar i den statliga sektorn. Statens direktörer kan t.o.m få bonus vid förlust. Borg-bonus får även landets höginkomsttagare. De två hundra rikaste svenskarna har fått mer än en miljon kronor var i sänkt skatt av finansministern.

Bonus kan man inte räkna med i kommuner och landsting. Där väntar istället stora uppsägningar av sjuksköterskor, lärare och barnskötare i skola, vård och omsorg. Borgs bonusar har nämligen inte riktats till välfärden. Regeringen har slarvat bort sina ärvda överskott i finanserna på orättvisa skattesänkningar istället för att stärka välfärden.

Men det är inte bara välfärden som går miste om Borgs bonusar. Även de breda löntagargrupperna kan se fram emot höjda a-kasseavgifterna. Den Reinfeldt-avgift som införts i a-kassan slår nu till igen. IF Metall har redan tidigare aviserat en höjning. Nu gäller det även kommunal. De nya reglerna och regeringens misslyckande med jobben slår hårt.


Svd, Svt, DN

Höjd a-kasseavgift

Regeringens politik fördjupar krisen

IF Metalls avtal med arbetsgivarna om en möjlighet till lokala överenskommelser som sänker arbetstid och inkomst har skakat om i debatten. Det kallas för lönesänkning i de flesta medier men är snarare att se som en inkomstsänkning, den tid man jobbar får man trots allt lika mycket betalt för som tidigare. Det är en viktig distinktion men för den enskilde är den principiella skillnaden inte så mycket värd när räkningarna ska betalas.

Enligt en opinionsmätning ställer allt fler upp på sänkta löner för att rädda jobbet. Och Anders Borg jublar! Socialdemokraterna har tidigare kritiserat regeringens politik just för att leda till sänkta löner eller i varje fall en rejäl broms på löneutvecklingen. Slakten på tryggheten genom att förstöra a-kassan har öppnat just för detta. Skräcken för arbetslöshet som med de borgerliga försämringarna medför stor risk för ren fattigdom leder naturligtvis fram till denna typ av resonemang. Men det bygger naturligtvis inte Sverige starkare. Och om det finns stora risker för de enskilda att gå med på sänkta löner är det inget emot vad som riskerar att hända med den svenska ekonomin om vi trycker ner inkomsterna.

Den jobbkris som vi nu står i är därför i stora delar hemkokt. Reinfeldt och Borg har stått för historiska misstag. De stora överskotten brändes på toppen av en högkonjunktur på orättvisa skattesänkningar som inte gav några nya jobb men som väl försvagade statsfinanserna. Nu kostar det i form av nedskärningar i välfärden och otillräckliga muskler för att möta krisen. Den förstörda a-kassan innebär samtidigt att rädslan i samhället blivit så stor att man inte vågar satsa framåt eller efterfråga, ens om man har råd. Det drar Sverige djupare ner i krisen. IF Metalls avtal är ett kvitto på att vi i snabb takt är på väg åt fel håll. Men medan facket försöker rädda vad som räddas kan sitter regeringen och tittar på.

Mer om detta kan man även läsa på DN

Låt kungen betala!

Det är roligt med bröllop. Men frågan är hur roligt det är. Flera borgerliga politiker tycker nämligen att skattebetalarna ska stå för en del av kronprinsessans bröllop. Man undrar hur de tänker. Här ska en förmögen kvinna gifta sig med en inte helt barskrapat man. Om det tryter i deras kassor kan de vända sig till kungen som är god för flera hundra miljoner. Staten lär ändå få stå för ökade kostnader för säkerhet (polisen går redan idag med miljardunderskott).

Momssänkning i skidbolagens ficka

Enligt en granskning av Dagens Nyheter har liftkorten på flera svenska skidorter ökat dubbelt så snabbt som inflationen. Riksdagen sänkte för något år seddan momsen på transport i skidlift till en kostnad för statskassan på 60 miljoner kronor. Uppenbarligen har den svaga konkurrensen inneburit att dessa pengar i första hand hamnat i kassan hos några dominerande skidliftföretag. Det var knappast meningen. Jag ställer därför en fråga till Anders Borg idag om vad han tänker gör för att pengarna ska hamna där de borde. Som det nu är gjorde de antaligen bättre nytta i statskassan än i ägarna till Skistars fickor.

Finns även ett inslag om det på Svt

Mauds billöften inget värda

Debatten om Saab rasar vidare i medierna. Det är inte konstigt när minst 15000 jobb hotas, vilket riskerar att bli ännu fler när fordonsklustret som sysselsätter över 100 000 personer får en sådan smäll. Med tanke på allvaret är regeringens passivitet märkligt.

I december förra året lade regeringen fram ett paket för fordonsindustrin värt 28 miljarder. Att det mest var ett snyggt omslagspapper stod snart klart eftersom regeringen ställde ut löften som den Europeiska Investeringsbanken skulle stå för. Och nu ser vi också i praktiken vad Maud Olofssons löften vara värda. Varken undsättningslån eller kreditgarantier verkar aktuella för Saab. Andra regeringar ställer upp för sin bilindustri – den svenska ställer ut fina löften som man sviker när det verkligen börjar blåsa.

Läs gärna Ingar Perssons ledarkrönika i AB

När blir det kris, Expressen?

På temat ”kris är det först när jag själv drabbats” upprör sig Expressen idag på opinionsbloggen över att finansministern sagt att vi befinner oss i ett nationellt nödläge.

Expressen tycker alltså inte att det är något större bekymmer att hundratusentals svenskar går från jobb till arbetslöshet, att klyftorna ökar kraftigt, att kommunerna nu börjar göra sig av med folk i välfärden, att delar av den svenska fordonsindustrin som sysselsätter 140 000 personer är på fallrepet, att tillväxt blivit missväxt när ekonomin krymper och att statsfinananserna blir allt sämre. Först när ledarredaktionen på Expressen står på bar backe får man ta fram trycksvärtan och krisstämpeln (om det nu inte hänt något i Lets Dance förstås då krävs mycket trycksvärta)

Nej, det märkliga med finansminister Borg är inte att han utfärdat ”nationellt nödläge”. Det märkliga är att regeringen inte gör särskilt mycket för att vi ska ta oss ur det. För den som är intresserad av en politik som kan göra det går det bra att titta in på socialdemokraternas hemsida.

Riksbanken agerar men regeringen är passiv!

Riksbankens halvering av styrräntan till 1 procent var kraftigt men inte helt oväntad. Den ekonomiska informationen sedan förra penningpolitiska mötet har varit allt annat än positiv.
Men medan Riksbanken gör sitt jobb är vi många som väntar på att regeringen ska göra detsamma. Borg och Reinfeldt hänvisar i huvudsak fortfarande till sitt ”superpaket” dvs budgeten som gjordes klar redan innan regeringen uppfattat att det ens var någon kris. Det är givetvis otillräckligt.

Nu behöver vi en trygghetschock så att människor blir mindre rädda, vilket idag drar ner konjunkturen och jobben ytterligare. Att Sverige har sämst a-kassa i Norden är förstås helt förkastligt i det här läget. Det behövs också investeringar i utbildning och infrastruktur. Det krävs en rejäl satsning på välfärden i kommuner och landsting, som nu säger upp folk på bred front eftersom regeringen är för snål med pengarna. Fast snål är man inte mot alla. Borg fortsätter att låna pengar för att sänka skatten för högavlönade.

Här finns fler artiklar att läsa DN, DN1, Svd, Svd1, E24

Vilken bank ska gå omkull, Odell?

Det är bara Thomas Östros och Pär Nuder som tror på en bankkris i Sverige. Det sa finansminister Anders Borg före sommaren förra året. Några månader senare satt han med bankkrisen och Carnegie i knäet. Uppenbarligen var finansministern illa förberedd och såg inte riskerna.

Smått desperat ändrar nu regeringen successivt regelverket för att få med bankerna i sitt stablitietsprogram. Det gör man med hot och hög svansföring i retoriken men undfallenhet i handling. Det senaste hotet kommer från minister Odell som säger att pengarna i bankpaketet inte räcker till alla och att det är först till kvarn som gäller. Frågan är bara om det innebär att regeringen är beredd att låta en systemvikt bank gå omkull för att pengarna i paketet är slut? Den frågan borde ställas till Odell.

Dags att vakna, regeringen!

Medan regeringen är upptagen med att förbereda bankpaket på 50 miljarder sparkas allt fler anställda i välfärden. Regeringens otillräckliga stöd till kommuner och landsting kostar tusentals jobb.

Fackförbundet SKTF har föreslagit ett kommunpaket som liknar det vi socialdemokrater står för. I rapporten ”Dags att vakna” visar man vad det skulle betyda för var och en av landets kommuner. Om Anders Borg fortsätter sin törnrosasömn riskerar regeringens politik att kosta 15 000 – 30 000 jobb i välfärden.

Men det är möjligt att det måste inträffa innan Borg och Reinfeldt ser problemet. Finansministern stoppade huvudet i sanden i upptakten till finanskrisen. Uppenbarligen gäller detsamma för jobbkrisen och den begynnande krisen i välfärden.

Regeingens politik fördjupar krisen

Regeringens politik har förvärrat krisen. Jag var inne på det i min blogg i går och idag utvecklar Mona Sahlin resonemanget i en linjeartikel på Svd.
Borg och Reinfeldt brände av otroliga pengar på orättvisa skattesänkningar på toppen av en högkonjunktur och den del som finansierades innebar kraftiga besparingar i trygghetssystemen, på utbildning och framtidssatsningar. Nu slår det tillbaka. Ladorna är alltför tomma för att det ska bli rejäla satsningar när de nu behövs och rädslan breder ut sig när trygghetssystemen förstörts. Det försvagar efterfrågan och det försvagar Sverige.

Det är väldgit bra att Sahlin är tydlig med att det finns ett alternativ. Hittills har moderaterna framstått som att man klarar krisen bra. Den myten förklarar sannolikt mätningen i Synovate.
Men moderaterna parasiterar i första hand på andra borgerliga partier. Björklunds utspel om försvaret ska nog ses mot den bakgrunden. Folkpartiledaren försöker sno tillbaka lite moderatväljare. Och KD försöker göra något liknande med kärnkraften.

Åsa Westlund och Johan Sjölander bloggar intressant om samma sak.

"The bottom is inte nådd"

”The bottom is inte nådd” skulle man kunna säga om man travesterar Björn Borgs gamle tränare Lennart Bergelin. Och jag menar ekonomin förstås. Idag kom ytterligare ett storvarsel, denna gång från Ericsson och det ser inte roligare ut framöver. Konjunkturinstitutets senaste bedömning från december var en negativ tillväxt om 0,9 procent. Idag säger man att det snarare skulle dra ner mot minus 1,5. Det är ingen djärv gissning att det kommer att försvinna 150 000 – 200 000 jobb de kommande två åren. Därför är det märkligt att den borgerliga regeringen är så passiv. Under högkonjunkturen vräkte Borg och Reinfeldt ut skattesänkningar och tömde ladorna när högavlönade och rika med stora dyra hus skulle få sitt. Därför blir det ingen riktig satsning när konjunkturen nu slår i backen.

Nu måste allt göras för jobben. Vi socialdemokrater har förslagen för att bekämpa jobbkrisen. Det handlar om investeringar i gröna jobb, sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag, 50 000 fler utbildningsplatser, förstärkt köpkraft för barnfamiljer, studenter och pensionärer och ökad trygghet så att den negativa spiralen kan brytas. Men regeringen väntar på bättre tider man uppenbarligen hoppas ska komma utan. Andra gör tvärtom. I Norge lägger regeringen fram ett paket, i Tyskland satsar den socialdemokratiska finansministern och Obamas jättepaket är i hamn. Den borgerliga regeringens oförmåga blir dyr för Sverige.

Regeringen missköter sina myndigheter

Det är kris i regeringens myndigheter. Raden av exempel är så lång att man nästan kan fråga sig om de moderata statsråden medvetet försöker förstöra tilltron till det som är vår gemensamma sektor.

Personalen i Husmark Pehrssons Försäkringskassa går på knäna med stora underskott och medborgare som inte får de pengar de är beroende av.

Beatrice Asks Polis har ett lika stor underskott, i miljardklassen, och lär slänga ut en massa civilanställda på gatan så att uniformerade poliser får ta steget in bakom infodiskar och skrivbord.

Anders Borgs Kronofogde har mycket stora problem eftersom regeringen missbedömt en organisationsförändring och ger den för lite pengar och säger upp personal.

Tolgfors har inte precis varit någon succé som försvarsminister och nu väntar motorsågsmassaker i förbanden eller ännu mer gigantiska underskott.

Anders Borgs Tullverk har pensionerat bort över 100 medarbetare vid våra gränser för att komma i finansministerns krympande kostym. Skatteverket blev av med ett extra anslag som den socialdemokratiska regeringen skjutit till och måste dra in på jakten på skattefuskar.

Mer om krisen i f-kassan kan man läsa i Aftonbladet, DN och hos kollegan Bergstedt

Ministern bluffar om Försäkringskassan

Den borgerliga regeringen är pressad av krisen i Försäkringskassan. Så pressad att ansvarigt statsråd i ett TT-telegram bluffar om anslagen till myndigheten i sin iver att skylla ifrån sig på den tidigare regeringen. Men så här är det enligt de senaste budgetpropositionerna. S-regeringen gav kassan 7,6 miljarder under 2006. Den borgerliga regeringen skar ner det till 7.1 miljard för 2007. 2008 sänktes anslaget ytterligare till 6.9 miljarder. Det är Husmark Pehrsson och den borgerliga regeringen som är ansvarig för denna politik. Hur vore det om hon tog det ansvaret?

Ministern skyller i från sig om krisen i Försäkringskassan

Det är kris i Försäkringskassan. Regeringens kraftiga neddragningar pressar personalen. Samtidigt pressas medborgarna av kraftiga försämringar i trygghetssystemen som kassan administrerar. Men ansvarigt statsråd, moderaten Cristina Husmark Pehrsson, skyller i från sig. Bland annat upplåter DN villigt plats för hennes krav (!) på kassan. Det är regeringens politik som ligger bakom problemen. Det är ministern som ska förklara sig. Under tiden drabbas människor som inte får sina ersättningar och personalen tvingas gå på knäna för att genomföra regeringens politik.

Pengar till kommunerna?

Imorgon ska regeringen lägga fram en tilläggsprop. Om det inte kommer några pengar till kommunerna är det ren skandal. Om inte staten tar sitt ansvar lär tusentals personer förlora jobben i välfärden. Nedskärningarna på stora viktiga sjukhus som Karolinska och Sahlgrenska visar på allvaret men går igen i nästa alla kommuner och landsting.