Dags att gå samman?

En ny regional indelning står på den politiska agendan. Och antagligen också just bara där. Några andra än politiker tycks i alla fall inte intresserade. Bland så kallat ”vanligt folk” är regionfrågan inte särskilt intressant.

Däremot kan man med fog fråga sig om det är den regionala indelningen som är rätt fråga att diskutera. Mycket talar istället för att den mest brännande strukturella reformen i Sverige är en kommunreform. Många, inte minst mindre kommuner, har närmast kroniska ekonomiska problem, kämpar med utflyttning och en allt äldre befolkning. Med detta följer svårigheter för den kommunala organisationen att skapa tillräckligt slagkraftiga organisationer och möjligheter att rekrytera kompetens. Därmed blir medborgarna drabbade av verksamheter som inte håller tillräckligt hög kvalitet eller som blir dyrare än vad den skulle behöva vara.
Idag löses ofta den här typen av problem genom kommunalförbund eller gemensamma nämnder. Det är ofta ganska lyckat ur verksamhetssynpunkt men ur demokratisk synvinkel är det inte lika optimalt. Mycket talar dessutom för att man kan komma längre med en riktig sammanslagning.

Frågan är därför om inte kommuner, som Katrineholm och Vingåker, på inte alltför lång sikt borde slå sina påsar ihop. Eftersom den reformen lär vara en fråga som engagerar väsentligt fler än regionfrågan – är det viktigt att lyfta frågan i tid och låta processen vara relativt lång. Jag tror att det vore lämpligt att under nästa mandatperiod djupdyka i frågeställningen på ett seriöst sätt. Men om så ska bli fallet är nog förutsättningen att initiativet kommer från Vingåker. För lika intressant som frågeställningen är, lika snabbt kan den skuffas undan om man inte anser sig vara likvärdiga parter i en sådan process.