måndag 8 februari 2010

Om löner, klyftor och den amerikanska drömmen

Jag har tidigare skrivit om det orimliga i arbetsgivarnas krav på 0-avtal i lönerörelsen. Inte minst eftersom direktörerna ger sig själva mycket höga lönelyft och att löntagarna får en allt mindre del av produktionens resultat medan kapitalägarna får mer. Om avtalsrörelsen kan man läsa kloka tankar idag på Aftonbladets ledarsida.

Dummheter kunde man dock läsa i Dagens Nyheter i går. Skattebetalarnas förening försöker återigen sälja in budskapet om sänkta skatter eftersom ingen kan bli rik annars, om man inte har en rik pappa. Möjligen missade författarna att det kan tolkas som att det är dags att återinföra en kvarlåtenskapsskatt, något som förra finansminister Feldt nyligen pläderat för. Men det värsta med artikeln är att den har fel. Låginkomstutredningen från Arbetarrörelsens ekonomiska råd visar tvärtom att den sociala rörligheten har tjänat på relativt höga skatter som används för att utjämna ojämlika förutättningar. Den amerikanska drömmen har så att säga levt och fungerat i Sverige snarare än i USA. Har, är det väl bäst att tillägga, eftersom politiken idag går i fel riktning.

Läs gärna mer hos Krassman som bloggar om detta liksom Roger Jönsson

1 kommentar:

snljd sa...

Det är felaktigt att beskriva arbetsgivarnas bud som ett nollbud. Att de öppnar upp för lokalt beslutade lönehöjningar kan inte ha förbigått någon. Läs gärna mer på www.vadstarpaspel.se