Klyftor och orättvisor

Löntagarna får en allt mindre del av produktionens resultat, d v s lönerna halkar efter och kapitalet tar en allt större andel. Det är en utveckling s0m pågått under lång tid, flera decennier, men som får alldeles för liten uppmärsamhet. När direktörseliten samtidigt drar ifrån arbetare och tjänstemän så hamnar den svenska avtalsrörelsen i ett helt annat ljus. Krvaven på 0-avtal blir närmast stötande. Och regeringens stora skattesänkningar där den rikaste tiondelen av befolkningen fått största delen bygger bara på bilden om de ökande klyftorna. Fast om ojämlikhet kan man ju ha olika upfattningar.




Själv missade jag gårdagens partiledardebatt men lider ingen bris på kommentarer och rapporter om 0ch från den. Läs t ex Svenskan, DN, DN2, Aftonbladet eller bloggare som Johan Westerholm, Peter Andersson och Alliansfritt.

Dags att bromsa lånefesten?

Hushållen skuldsätter sig allt mer och upplåningen fortsätter att öka snabbare än vad de disponibla inkomsterna stiger. På ett år har utlåningen ökat med nära 10 procent. Det är förstås en ohållbar utveckling som antingen ordnar till sig snällt och fint - eller bygger upp en bubbla som till slut spricker. Kanske har hushållen lärt sig av regeringen som idag skryter på Aftonbladet debatt om skattesänkningarna, som ju också de är på krita.

Om inte hushållen kommer att svara på den räntehöjning som kommer snarare förr än senare om man får tro experterna, lär det behövas också andra åtgärder för att få bukt med utvecklingen. Att bara se på hur bubblan blåses upp kan väl ändå inte accepteras när vi knappt lämnat konsekvenserna av den förra krisen bakom oss?

Gör slut på bonusfesten

Trots att alla nu tycks vara överens om att osunda belöningssystem har en stor del av skulden till den finansiella krisen fortsätter bonusfesten i bankerna. Regeringen må ha rutit högt men gjort något åt alla bonusar har man inte. Knappt hade statsministern och finansminisern utropat att bonsububblan spruckit innan eländet fick fart igen.

Därför är det bra att Thomas Östros i dag på DN-debatt luftar konkreta förslag för att göra något. Själv tror jag mest på idéen om att koppla avgifterna till stabilitetsfonden till bankernas riskbeteende, där bonusar kan vara en del. Och det vore dumt att helt avskriva tankarna på att beskatta extrema inkomster högre.

I dag tycks annars två opinionsundersökningar som vars riktningar går helt på tvärs med varandra vara samtalsämnet i spalter och på bloggar. Fast båda visar förstås på röd-grönt övertag i opinionen. Analyser och kommentarer till detta finns hos Peter Andersson, Krassman och Högberg, med flera som du hitter på NetRoots

Nu krävs att jobben sätts först!

Arbetslösheten stiger i Sverige. Enligt färsk statisik från SCB är 4170 000 arbetslösa och det senaste året har ca 108000 fler blivit arbetslösa.

Regeringen försöker förstås bortförklara jobbfiaskot med att det beror på "krisen". Men då måste man också förklara hur det kan komma sig att Sverige, som under förra mandatperioden hade en väsentligt lägre arbetslöshet än det europeiska genomsnittet, numer har samma höga arbetslöshet som resten av Europa, enligt kommissionen. Att sänka skatterna på lånade pengar och förstöra trygghetssystemen har alltså varit en misslyckad politik som inte gett Sverige nya jobb men väl ökande arbetslöshet, ökat utanförskap och ökade klyftor. Därför behövs en kursändring.

Nu krävs en lång rad insatser. Investera i byggandet av bostäder, infrastruktur och utbildning. Investera i trygghetsförsäkringarna så att det blir lättare att gå från gamla till nya villkor i arbetslivet. Satsa mer på dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Ge ett avdrag till de som nyanställer istället för att sänka arbetsgivareavgiften för dem som har jobb
Och investera i välfärden. Enligt regeringens egna prognoser har och kommer tiotusentals välfärdsarbetare att tvingas sluta. Men för oss är skolan, barnomsorgen och sjukvården viktigare än sänkta skatter.

I USA berättar president Obama hur han vill skapa fler jobb och bland bloggarna i Sverige läser jag Peter Andersson som skriver mer om debatten Sahlin/Reinfeldt och sjukförsäkringen, liksom Alliansfritt och Ulf Bjereld. Och mer positiva tongångar om ekonomin finns i Svd

Hårda tag i moderaterna

Alla partier har sina tuffa stunder med hårt intern debatt. En sådan verkar just nu ha drabbat moderaterna. Pressad av det faktum att Reinfeldt förefaller bli ytterligare en moderat praktikant på statsministerstolen kör propaganda apparaten, d v s partisekreterare Schlingmann, helt sonika över sitt parti. Ett tungt kommunalråd som Lidingös starka man är inte helt omilda i kritiken. Ett annat, i Örebro, är kritisk till hanteringen av sjukförsäkringen.

Nu kommer också ett avhopp i riksdagen. Den moderata riksdagsledamoten Göran Thingvall lämnar partiet, stannar som vilde och söker inträde i SPI. Det blir intressant att notera om Thingvall nu ska byta uppfattning i skattefrågan eller om han fortsätter hävda den moderata politiken ; att pensionärer ska betala högre skatt än andra.

(M)isslyckandet!

Den svenska regeringen har misslyckats med jobben. I en europeisk jämförelse blir det tydligt. Enligt EU-kommissionens senaste statistik och prognos var arbetslösheten i Sverige 2,6 procentenheter lägre än den europeiska under förra mandatperioden. För nästa år räknar man med att den svenska arbetslösheten är lika hög som den europeiska. Regeringen har spelat bort det försprång vi har haft genom sin omläggning av politiken. Det var väl det de borgerliga menade med att man skulle bli en del av europas kärna?!

Men det är inte jobben som borgerligeheten vill diskutera. Statsministern är upptagen med att försöka ta igen förlorad mark genom ett av de märkligaste inläggen på länge. Den röd-gröna reparationsplanen av sjukföräkringen angrips väldigt osakligt, något som bla Roger Jönsson belyser

På Newsmill försöker landets "framstående" liberler man göra gällande att socialdemokratin och nazismen är ungefär samma sak och om Mona nu inte gillar Hitler så är hon ungefär som Jimmy Åkesson. Snuskigt!

Och centerpartister tar ut glädjen åt Saab-affären redan innan den är i hamn. Men inte för att det skulle rädda jobb i Trollhättan, utan för att det skulle ta ifrån Sahlin en valfråga. Herregud! Om det finns något som skulle glädja socialdemokrater så är det att det finns lite industri kvar efter några år med Maud Olofsson på näringsdepartementet.

Läser även Peter Andersson, Röda Berget och Björn Sundin. Andra kan man hitta visa NetRoots

S bäst på jobb

Förtroendet för socialdemokraternas jobbpolitik ökar enligt en Sifo-mätning i DN. Det är så klart glädjande men heller inte så konstigt. Historiskt är jobbfrågan socialdemokraternas och det är moderaternas inbrytning åren före och efter valet som avviker. För arbetarrörelsen är jobb till alla, med bra löner och villkor så oerhört grundläggande och är både partiets och fackets första uppgift. Tillsammans med alla förslag från jobbkongressen och de konkreta insatser som lyfts fram i budgetalternativen gör detta fokus att partiet nu tagit tillbaka taktpinnen. Samtidigt ska sägas att det moderata jobbfiaskot hjälper till. Att sänka skatterna och förstöra trygghetssystemen gav inte fler jobb -tvärtom. Och det är bara mer av samma politik som Reinfeldt har att erbjuda.

Mer om detta och debatten mellan statsministerkandidaterna kan du läsa på
Aftonbladet, AB2, AB3, DN, DN 2, DN3, SVD, Peter Andersson, Krassman, Röda Berget.
Läser även Alliansfritt som uppmärksammar moderater som

Fördel Sahlin!

När Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt möts i debatt i Agenda i kväll har Sahlin med sig ett 10 procentigt övertag i opinionen, enligt Sifo. Men trots den stora skillnaden mellan de politiska blocken har socialdemokratin stora möjligheter att öka i opinionen. Partiet har uppenbarligen repat sig från bottennoteringarna kring eller under 30 procent men det finns potential för siffror uppåt 40. Det beror inte minskt på att socialdemokraterna idag har ett alldeles för lågt stöd bland de äldre väljarna, trots att partiet med marginal har bäst sjukvårds- och äldreomsorgspolitik när väljarna själva rankar partierna. Lägg till det straffbeskattningen av pensionärer och det borde finnas goda möjligheter att vinna äldre väljare. Det finns skäl för Sahlin att lyfta också dessa frågor i debatten, vid sidan av jobbpolitiken och en ekonomisk politik för minskade klyftor i stort.

Så värst säker på regeringsskifte i höst kan man heller inte vara med utgångspunkt från Sifos siffror. Sverigedemokraterna visar stabila siffror på ca 5 procent och skulle stärka upp högersidan i politiken om de kom in i riksdagen. Ibland framställs SD som att de skulle kunna bli vågmästare men det är givetvis fel -för att kunna bli det måste man befinna sig mellan de politiska blocken, inte på ytterkanten. Därmed blir en röst på SD i höst en röst på fortsatt borgerlig regeringen. Halva skillnaden i opinionen är därmed mest en synvilla.

Därför blir det viktigt att under våren yfta fram behovet av ett skifte i jobbpolitiken, från piska till investeringar. Att vi behöver ett skifte i den ekonomiska politiken, från att låna till skattesänkningar till en ekonomi i balans. Att vi behöver skifte i sjukvårdspolitiken, från utvecklingen att plånboken spelar allt större roll till att behovet av vård ska avgöra. Jag hoppas att debatten i kväll ska belysa just den typen av frågor. Det skulle stärka Sahlin och socialdemokratin.

Sifos mätning kommenteras även i GP

Kris i centerpartiet

Det är kris för centerpartiet i väljaropinionen där somliga mätningar placerar partiet utanför riksdagen. Men det tycks också vara kris i centerpartiet. Antagligen hänger det ihop. I Aftonbladet skriver idag förre centerministern Börje Hörnlund om hur regeringens egoistiska politik ökar utanförskapet. Han är även tidigare varit kritisk till partiets omläggning mot en mer nyliberal agenda.

Medan Hörnlund vill diskutera mycket centrala frågor i välfärdsstaten lyfter den nyliberala flygeln mer lättviktiga förslag. Annie Johansson vill privatisera arbetsförmedlingen. Möjligen för att det numera finns så få jobb att förmedla. En situation som inte minst Maud Olofssons havererade näringspolitik bidrar till.

Idag läser jag Peter Andersson som kommenterar moderaternas parodiska DN-artikel, Krassman bloggar långt om den privatiserade arbetsförmedlingen

I Svd, DN, Aftonbladet kan man 0ckså läsa mer om det förslaget.

Pappa kom hem!

Fler pappor stannar hemma med barnen rapporterar Dagens Nyheter som tagit del av statistik från Försäkringskassan. Det är förstås bra, men 34 dagar utgör trots allt bara ca 22 procent av föräldraförsäkringen. Det finns utrymme för ett mycket större pappaengagemang och eftersom inget annat tycks ge riktig effekt ställer även jag upp på idén om fler pappamånader. En tredelad förälraförsäkring skulle ge barnen mer tid med pappa, och tvärt om förstås.

Själv ska jag ägna de närmast månaderna åt att vara hemma med Nelly. Jag har längat efter det och kan svårligen förstå hur så många män kan välja bort denna fantastiska möjlighet som föräldraförsäkingen ger alla föräldrar.

I DN kan man även läsa andra artiklar på temat. Krassman, Tysta tankar och Nathalie Sundesten Landin bloggar om det.

Björklund bluffade igen!

Utbildningsminister Jan Björklund har gjort det till en vana att bluffa med statisik. I gårdagens partiledardebatt var han återigen ute på hal is. Han hävdade bestämt att vuxenutbildningen är större i omfattning idag jämfört med hur det var vid regeringsskiftet. Men ministern hade otur. Idag kom nämligen den senaste statistiken från Skolverket som visar att det är drygt 30 000 färre platser i Komvux jämfört med tiden för valet. Och jämfört med läget i förra djupa lågkonjunkturen är det 50 % färre platser.

Självklart är det så att vuxenutbildningen varierar med konjunkturerna men det är knappast så att den borgerliga regeringen kan hävda att man gjort tillräckliga satsningar på komvux. Dessuom har man gjort om fördelningssystemet när det gäller hur resurserna fördelas över landet. Tidigare spelade behovet i en kommun roll, nu delas de ut lika till alla. Det innebär att exepelvis Eskilstuna som drabbats hårt av industrikrisen har fått större nedskärningar än de rikaste Stockholmskommunerna.

Om partiledardebatten finns förstås mycket annat att säga och det gör bl a Eva-Lena Jansson, Röda Berget, Peter Andersson, DN och SVD medan Aftonbladet skriver kul om Reinfeldt och Borg.

Verkligheten straffar regeringen

Dagens partiledardebatt var klargörande på många sätt. Ett viktigt besked från statsmininstern var att det är under nästa mandatperiode man ska klara jobben, utanförskapet och ekonomin. Att han därmed misslyckats under denna är så att säga underförstått. Att fly in i framtiden är bekvämare än att befinna sig i den verklighet som gör att regeringen ligger under i opinionen, något som bekräftas av ytterligare en mätning.

För det som sägs i debatten och verkligheten i Sverige är ju helt olika saker.

Regeringens politik minskar utanförskapet - i verkligheten är 70 000 fler i så kallat utanförskap

Regeringen för en politik för jobben - i verkligheten fortsätter arbetslösheten att öka.

Regeringen är granten för starka statsfinanser - i verkligheten lånar man till skattesänkningar och överskott har blivit underkott.

Regeringen minskar köerna i vården - i verkligheten håller man sig med dubbla kölistor

Regeringen satsar på välfärden - i verkligheten sägs 50 000 välfärdsarbetare upp enligt regeringens egna prognoser.

Trots det lovar - eller hotar - statsministern med mer av samma politik. Inte undra på att han är nervös över allt fler röd-gröna överenskommelser.

Mer om debatten och politiken kan läsas Svd, i Göran Erikssons analys, i DN,

Läser även bloggarna Peter Andersson, Högbergs tankar och Röda berget

En sjukförsäkring värd namnet

Ett gemensamt rödgrönt förslag till sjukförsäkring har presenterats. Någon timme senare har landet statsminister låtit regeringskansliet räkna fram att det kostar mer att låta sjuka få ersättning än att göra dem utan ersättning. Det är onekligen strångt och statsmannamässigt gjort av honom. För Fredrik Reinfeldt och regeringen har det varit viktigt att brutalisera Sverige och försämra trygghetssystemen för att få råd med skattesänkningar. Har man andra ambitioner, som att sjuka ska kunna få ersättning och rehabilitering, så finns givetvis större utrymme för mänsklighet. Statsministern försöker uppenbarligen ta igen förlorad mark i sjukförsäkringsfrågan, men utan att politik så kommer det knappast att hjälpa.

Läs mer i om TCOs beröm till förslaget i DN
Peter Andersson skriver mer om det rödgröna förslaget, liksom Mitt i Steget och Högberg

Dags att sätta unga i jobb

Det borde stå klart för alla att regeringen misslyckats med jobben. Enligt dagsfärsk statisik har arbetslösheten ökat rejält det senaste året. I mitt hemlän Sörmland går exepelvis nära 4000 ungdomar utan jobb eller vettig sysselsättning. En ökning på 72 procent. Därför är det dags för insatser för fler jobb för unga. Mitt förslag är ett första-jobbet avdrag, sänkta arbetsgivareavgifter för företagare som anställer arbetslösa ungdomar och ett särskilt stöd för den egenföretagare som anställer sin första medarbetare. Tillsammans med ett helt batteri av utbildningsinsatser skulle det kunna hjälpa tusentals arbetslösa unga till ett jobb.

Jobben lär också vara nyckeln för att vinna i Stockholm. Visst skiljer sig storstäderna lite från övriga landet men det är inte så att Stockholmare gillar att regeringen misslyckats med ungdomsarbetslösheten. Det blir spännande att se hur partiets nyligen presenterade kampanj i Stockholm fungerar. Mer om den kan man läsa i DN, i Svenskan och så förstås hos socialdemokraterna själva.

Läser också Peter Andersson

Ny regering snabbare väg till förbättringar

Någon höjd arbetslöshetsförsäkring blir det inte med en borgerlig regering. 120 000 namnunderskrifter och tre enade fackliga centralorganisationer räcker inte långt mot Reinfeldt och Borgs strategi att näpsa facken och få ner lönerna. För det är ju därför som försämringarna av a-kassan är så viktig för borgerligheten. För socialdemokratin och facken är det tvärtom. En bra arbetslöshetsförsäkring ger facken styrka och medborgarna trygghet. Idag är det lite si och så med båda delarna. Den som blir av med jobbet kan se fram emot ca 55 procent av sin tidigare lön i ersättning. Det minskar omställningsviljan i samhället, ökar rädslan hos alla som inte känner sig tvärsäkra på att ha jobbet kvar och minskar därmed konsumtionen och spär på arbetslösheten. Det kommer att dörja många år innan försäkringen kan förbättras säger Littorin när facken uppvaktar. Det finns förstås ett snabbare sätt – att byta regering.

Kan heller inte låta bli att tycka att det är kul att centerpartister tydligen fortsätter att skylla på andra. Igår var det sossarnas fel att man är på väg ut ur riksdagen, idag är det moderaternas.
Mer om det bloggas hos Röda Berget.

Läser som vanligt också Peter Andersson.

Välförtjänt c-ras!

Centerpartiet rasar under fyraprocentsspärren i en mätning i Demoskop som publiceras i Expressen. Det är ett rättvist straff. Maud Olofssons hantering av Saab och Vattenfall, jordbruksministerns avrustning av djurskyddet och miljöministerns insatser i vargslakten förtjänar kritiken. Om mätningens resultat följs av fler i samma riktning är det en ren katastrof för de borgerliga med två partier utanför riksdagen, eftersom även kristdemokraterna hamnar under spärren.

Problemen med den egna politiken vill borgerliga bloggare dock inte diskutera. Ett typiskt exempel på det är Per Ankersjös blogginlägg om att det är elaka sossar som bär skulden. Läs gärna Peter Anderssons reflektioner om detta.

För socialdemokraterna är det mer positivt. Upp ett par procentenheter och 37 procent gör att det blir arbetsro för Mona Sahlin inför en period med flera viktiga debatter med start på onsdag i riksdagen. Det borde vara lätt att gå på offensiven. Regeringen misslyckas med jobben, den interna splittringen i borgerligheten går återigen i dagen ( både om Euro och försvaret) och det egna alternativet blir allt starkare.

Här kan du förövrigt läsa siffrorna för alla partier.

Folkomröstning om samgående

Mitt förra blogginlägg om att slå samman Katrineholms och Vingåkers kommuner fick ett visst genomslag i den lokala debatten. Och nu ser det ut som om det kan bli en folkomröstning i frågan i Vingåker. För trots att frågeställningen i detta tidiga skede verkar mer kryptisk och allmän än att just slå fast att det är med Katrineholm man bör slå ihop sina påsar - så är det rimligen det som är det praktiska utfallet. Att en ny regiongräns skulle gå mellan Vingåker och Katrineholm vore mycket märkligt

Men en folkomröstning redan till hösten ställer krav på att det nu snabbt kan tas fram ett underlag som ger väljarna klart för sig vilka fördelar och nackdelar det finns med ett samgående. Visst, man kan ana vissa ekonomiska vinster, stora vinster när det gäller att upprätthålla och förbättra kompetensförsörjning i kommunerna framöver men också vissa nackdelar när avstånden mellan väljare och valda riskerar att öka något. Sådant bör vara mer belagt innan man avkräver väljarna besked om hur de ser på saken. Trots det kan man inte annat än att glädjas över att det rör på sig i frågan. Katrineholm och Vingåker har mycket att vinna på att möta framtiden tillsammans.

Saab, industrikrisen och näringspolitiken

Ett varumärke i en varumärkesportfölj. Så enkelt avfärdade statsministern Saab för några månader sedan. Syftet var sannolikt två. Flytt allt ansvar för en kommande nedläggning bort från regeringen och att spela ner betydelsen av företaget. I själva verket är Saab mycket mer än ett varumärke. 3500 anställda, minst lika många jobbar hos underleverantörer och tusentals ytterligare är beroende av att dessa ca 7000 har jobb. Till det kommer allt industriellt kunnande och betydelsen för det svenska fordonsklustret i sin helhet.

Regeringen har stått märkligt handfallen inför den industriella kris som Sverige är inne i. Näringsministern verkar närmast utstuderat ointresserad och statsministern är väl upptagen med de ”stora frågorna”. Under tiden lider industrin. Många orter bär bördorna staten lämpat över på dem. Tusentals förlorar jobbet till arbetslöshet och ännu fler har fått sänkta löner enligt krisavtalet.

För regeringen är det uppenbarligen inget problem. Strategin är ju till och med att lönerna ska sänkas. Och bara man sänker skatterna tillräckligt mycket för dem som inte drabbas ska allt lösa sig. Istället för näringspolitik med siktet inställt på industriell förnyelse kan man alltid subventionera hushållstjänster. Varumärket Saab försvinner men regeringen satsar på att bygga upp varumärket Hemfrid. Det är i alla fall ett besked till de som blir utan jobb i Trollhättan. Det behövs fler som städar avföring hos moderater som Edvard Unsgaard.

Om Saab kan man läsa mer i AB och DN . Bloggar jag läser idag är Peter Andersson som kommenterar Maria Larsson på DN-debatt och Krassman som skriver om skatten på trafikförsäkringen.