Vedervärdigt Enochson

Trots att vi ofta har skilda åsikter är det sällan man tycker att borgerliga kollegor i riksdagen är närmast omänskliga. När man applåderade den försämrade sjukförsäkringen kom man nära. Men när Annelie Enochson på sin blogg försvarar Israels dödande av fredsaktivister är gränsen nådd. Det är helt enkelt vedervärdigt. Dessvärre är Enochson inte ensam i sitt försvar av det oförsvarliga. Den israeliska propagandan har sina lydiga verktyg på fler håll. Och man kan fråga sig vem som är en nyttig idiot.

Läs mer på AB, DN, SVD,

Sverige halkar efter och Reinfeldt är ansvarig

Sverige når inte schlagerfinalen och missade fotbolls VM i Sydafrika. Det får stora rubriker i kvällspressen. När Sverige misslyckas med jobben och halkar efter andra Europeiska länder går det förbi med tystnad.

Den borgerliga regeringen gick till val på jobb och minskat utanförskap. I verkligheten blev det tvärtom. Fler är utan jobb och utanförskapet har ökat ordentligt. Även i jämförelse med andra länder har vi halkat efter. När Reinfeldt och Borg tog över 2006 var arbetslösheten i Sverige betydligt lägre än i EUs genomsnitt. Nu ligger vi på samma nivå. Den svenska arbetslösheten var då lägre än den i Tyskland, Belgien och Finland. Idag är den högre i Sverige. (Källa Eurostat)

Regeringen lever gott på att den inte granskas. Finanskrisen får förklara alla misslyckanden. Eller så skapas ungdomsarbetslösheten av en synvilla, ett häpnadsväckande uttalande. Av någon outgrundlig anledning ska Sverige nuförtiden jämföras med Grekland. Genom att sätta ribban så lågt att nästan vem som helst kan komma över har borgerligheten byggt bilden av en framgångsrik politik. Men en europeisk jämförelse visar att det är regeringens egen politik som misslyckats, som lett till högre arbetslöshet i Sverige, större utanförskap i Sverige, ökade klyftor i Sverige. Och ska vi bli ett land med en bättre utveckling måste vi byta färdriktning, byta politik och byta regering.

Idag läser jag Peter Andersson, S-buzz, Ulrika Falk

Arbetslösheten stiger

Arbetslösheten fortsätter att stiga. SCBs dagsfärska siffra är 9.8 procent och 80 000 fler utan jobb det senaste året. Därmed står det klart att regeringen misslyckas med sin viktigaste fråga. Raserade trygghetssystem och orättvisa skattesänkningar gav inte fler jobb – tvärtom.

Därför är det dags för en kursändring i den ekonomiska politiken. Fler jobb måste sättas främst, före sänkta skatter. Det behövs investeringar i bostadsbyggande och infrastruktur, i kunskap och forskning. Det behövs investeringar i välfärdsjobben och i trygghetssystem. Och det behövs investeringar i en ny arbetsmarknadspolitik. Allt detta finns det konkreta och finansierade förslag om i socialdemokraternas och de båda andra rödgröna partiernas skuggbudget.

Regeringen fortsätter dock på den inslagna vägen. När överskotten de ärvde tagit slut fortsätter man sänka skatterna men lånar nu ihop pengarna. Det är de arbetslösas fel att det inte finns jobb och sänkta löner är melodin för dagen. En farlig utveckling visade inte minst Konjunkturinstitutet före årets lönerörelse.

Mer om jobbmisslyckadet finns i AB. Läser även Alliansfritt om ungdomsjobb och Marika som drar ner byxorna ordentligt och välfärtjänst på Illja Batjan.

SD aldrig vågmästare

Frågan om hur Sverigedemokraterna ska hanteras i politiska församlingar där partiet får platser i tycks närmast överintressera medierna. Även lokalt hävdas att det är en fråga som kräver svar. För mig som socialdemokrat är det inte så svårt. Vi samarbetare inte med högerpartierna i fullmäktige idag, varför skulle det vara annorlunda med ett ännu mer extremt högerparti? Att beskriva Sverigedemokraterna som potentiella ”vågmästare” är märkligt. En röst på Sverigedemokraterna kan bara stärka högersidan i politiken. Med socialdemokraterna får de inget inflytande.

Ett val där alla förlorade

För något år sedan hade jag lite tid över innan ett möte i parlamentet i London. En promenad i kvarteren runt Westminster ledde mig till Cowley Street och Liberaldemokraternas kontor. Från den extremt oansenliga partihögkvarteret kan nu en av valets alla förlorare, LibDems partiledare Nick Clegg avgöra vem som får bilda regering. Trots att den förväntade Clegg-effekten uteblev har partiet något av en vågmästarroll.

Även de övriga två partiledarena Cameron och Brown lär vara missnöjda. Cameron har inte mandaten nog för att bilda sin majoritets regering och Browns förlust av 100-talet mandat svider rejält. Ännu värre blir det om han dessutom måste lämna nr 10. Om det blir så avgörs inte minst av Nick Clegg.

Frågan är dock om inte alla britter är de allra största förlorarna. Med stora underskott och hög arbetslöshet i spåren av den finanskris som slog mycket hårt i London, krävs en stark regering. Det skulle inte förvåna om det snart är dags för britterna att gå till valurnorna igen. Hur än regeringen ser ut kan den så svårt att överleva de 4-5 år som brittiska regeringar brukar bestå.

Mer om valet kan man läsa i DN, DN2, SvD, Svd2, Aftonbladet och Expressen

Svag sista budget från Borg!

Arbetslösheten biter sig fast, tillväxten revideras ner och inga nya insatser vidtas för jobben. Därmed kommer utanförskapet att växa och klyftorna fortsätta vidgas. Sammanfattningsvis kan betyget på regeringens vårbudget inte bli annat än lågt.

Med tanke på att Sverige halkar efter andra EU-länder och arbetslösheten ökat kraftigare här än på andra håll är det märkligt att så lite görs för jobben. Inga nya satsningar på arbetsmarknadsutbildning eller komvux är närmast tjänstefel i detta läge. Inte heller infrastrukturen fick mer än vad som meddelades för långt över ett år sedan. Regeringen fortsätter också att negligera byggandet som en viktig drivkraft för konjunkturen. Indragningen av 12 miljarder från skolan, sjukvården och äldreomsorgen kommer att leda till fortsatta uppsägningar i dessa sektorer.

Anders Borg fortsätter att glädjas åt att den svenska ekonomin inte havererat som några av de kring Medelhavet. Men att jämföra sig med dessa länder är knappast relevant för Sverige. Och hade inte Borg fått ärva stora överskott från den socialdemokratiska regeringen hade förstås underskotten varit väsentligt värre också här.

Med denna sista (?) och svaga budget från regeringen har den röd-gröna oppositionen ett bra tillfälle att visa på visioner, handlingskraft och en alternativ väg för jobb, klimatpolitik och minskade klyftor.



Läs mer i DN, DN2, DN3, SvD, Svd2, SvD3, E24, AB
och bloggar som Alliansfritt, S-buzz

Regeringsskutan läcker som ett såll

Regeringsskutan läcker som ett såll. I lagom stora smakbitar portioneras vårbudgeten ut till medier och väljare. Fast samma klang och jubelföreställning som senast det begav sig ser det inte ut att bli. Reinfeldt tvingades slå fast att skatteklyftan mellan pensionärer och löntagare ska bestå om borgarna får fortsätta regera. Infrastrukturpengarna visade sig vara samma pengar som regeringen redan presenterat. Anders Borg har haft pressträff för att berätta att det inte är höginkomsttagarna som vunnit på regeringens politik, fast alla hans tabeller visade just det. Dessutom har Anders Borg berättat att det är dags att dra in 12 miljarder från skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Enligt finansministern finns så mycket pengar i välfärden att det räcker och blir över. Och nu sägs han dessutom revideras ner prognosen över den ekonomiska tillväxten som hackar betänkligt.

Om man ovanpå det lägga rejält högre arbetslöshet, ännu mycket kraftigare ökad ungdomsarbetslöshet, ökat ”utanförskap” och kraftig ökning av socialbidragen så kan man konstatera att det kan bli svårt för borgerligheten att klara höstens val.