Vilken bank ska gå omkull, Odell?

Det är bara Thomas Östros och Pär Nuder som tror på en bankkris i Sverige. Det sa finansminister Anders Borg före sommaren förra året. Några månader senare satt han med bankkrisen och Carnegie i knäet. Uppenbarligen var finansministern illa förberedd och såg inte riskerna.

Smått desperat ändrar nu regeringen successivt regelverket för att få med bankerna i sitt stablitietsprogram. Det gör man med hot och hög svansföring i retoriken men undfallenhet i handling. Det senaste hotet kommer från minister Odell som säger att pengarna i bankpaketet inte räcker till alla och att det är först till kvarn som gäller. Frågan är bara om det innebär att regeringen är beredd att låta en systemvikt bank gå omkull för att pengarna i paketet är slut? Den frågan borde ställas till Odell.

Dags att vakna, regeringen!

Medan regeringen är upptagen med att förbereda bankpaket på 50 miljarder sparkas allt fler anställda i välfärden. Regeringens otillräckliga stöd till kommuner och landsting kostar tusentals jobb.

Fackförbundet SKTF har föreslagit ett kommunpaket som liknar det vi socialdemokrater står för. I rapporten ”Dags att vakna” visar man vad det skulle betyda för var och en av landets kommuner. Om Anders Borg fortsätter sin törnrosasömn riskerar regeringens politik att kosta 15 000 – 30 000 jobb i välfärden.

Men det är möjligt att det måste inträffa innan Borg och Reinfeldt ser problemet. Finansministern stoppade huvudet i sanden i upptakten till finanskrisen. Uppenbarligen gäller detsamma för jobbkrisen och den begynnande krisen i välfärden.

Regeingens politik fördjupar krisen

Regeringens politik har förvärrat krisen. Jag var inne på det i min blogg i går och idag utvecklar Mona Sahlin resonemanget i en linjeartikel på Svd.
Borg och Reinfeldt brände av otroliga pengar på orättvisa skattesänkningar på toppen av en högkonjunktur och den del som finansierades innebar kraftiga besparingar i trygghetssystemen, på utbildning och framtidssatsningar. Nu slår det tillbaka. Ladorna är alltför tomma för att det ska bli rejäla satsningar när de nu behövs och rädslan breder ut sig när trygghetssystemen förstörts. Det försvagar efterfrågan och det försvagar Sverige.

Det är väldgit bra att Sahlin är tydlig med att det finns ett alternativ. Hittills har moderaterna framstått som att man klarar krisen bra. Den myten förklarar sannolikt mätningen i Synovate.
Men moderaterna parasiterar i första hand på andra borgerliga partier. Björklunds utspel om försvaret ska nog ses mot den bakgrunden. Folkpartiledaren försöker sno tillbaka lite moderatväljare. Och KD försöker göra något liknande med kärnkraften.

Åsa Westlund och Johan Sjölander bloggar intressant om samma sak.

"The bottom is inte nådd"

”The bottom is inte nådd” skulle man kunna säga om man travesterar Björn Borgs gamle tränare Lennart Bergelin. Och jag menar ekonomin förstås. Idag kom ytterligare ett storvarsel, denna gång från Ericsson och det ser inte roligare ut framöver. Konjunkturinstitutets senaste bedömning från december var en negativ tillväxt om 0,9 procent. Idag säger man att det snarare skulle dra ner mot minus 1,5. Det är ingen djärv gissning att det kommer att försvinna 150 000 – 200 000 jobb de kommande två åren. Därför är det märkligt att den borgerliga regeringen är så passiv. Under högkonjunkturen vräkte Borg och Reinfeldt ut skattesänkningar och tömde ladorna när högavlönade och rika med stora dyra hus skulle få sitt. Därför blir det ingen riktig satsning när konjunkturen nu slår i backen.

Nu måste allt göras för jobben. Vi socialdemokrater har förslagen för att bekämpa jobbkrisen. Det handlar om investeringar i gröna jobb, sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag, 50 000 fler utbildningsplatser, förstärkt köpkraft för barnfamiljer, studenter och pensionärer och ökad trygghet så att den negativa spiralen kan brytas. Men regeringen väntar på bättre tider man uppenbarligen hoppas ska komma utan. Andra gör tvärtom. I Norge lägger regeringen fram ett paket, i Tyskland satsar den socialdemokratiska finansministern och Obamas jättepaket är i hamn. Den borgerliga regeringens oförmåga blir dyr för Sverige.

Regeringen missköter sina myndigheter

Det är kris i regeringens myndigheter. Raden av exempel är så lång att man nästan kan fråga sig om de moderata statsråden medvetet försöker förstöra tilltron till det som är vår gemensamma sektor.

Personalen i Husmark Pehrssons Försäkringskassa går på knäna med stora underskott och medborgare som inte får de pengar de är beroende av.

Beatrice Asks Polis har ett lika stor underskott, i miljardklassen, och lär slänga ut en massa civilanställda på gatan så att uniformerade poliser får ta steget in bakom infodiskar och skrivbord.

Anders Borgs Kronofogde har mycket stora problem eftersom regeringen missbedömt en organisationsförändring och ger den för lite pengar och säger upp personal.

Tolgfors har inte precis varit någon succé som försvarsminister och nu väntar motorsågsmassaker i förbanden eller ännu mer gigantiska underskott.

Anders Borgs Tullverk har pensionerat bort över 100 medarbetare vid våra gränser för att komma i finansministerns krympande kostym. Skatteverket blev av med ett extra anslag som den socialdemokratiska regeringen skjutit till och måste dra in på jakten på skattefuskar.

Mer om krisen i f-kassan kan man läsa i Aftonbladet, DN och hos kollegan Bergstedt

Ministern bluffar om Försäkringskassan

Den borgerliga regeringen är pressad av krisen i Försäkringskassan. Så pressad att ansvarigt statsråd i ett TT-telegram bluffar om anslagen till myndigheten i sin iver att skylla ifrån sig på den tidigare regeringen. Men så här är det enligt de senaste budgetpropositionerna. S-regeringen gav kassan 7,6 miljarder under 2006. Den borgerliga regeringen skar ner det till 7.1 miljard för 2007. 2008 sänktes anslaget ytterligare till 6.9 miljarder. Det är Husmark Pehrsson och den borgerliga regeringen som är ansvarig för denna politik. Hur vore det om hon tog det ansvaret?

Ministern skyller i från sig om krisen i Försäkringskassan

Det är kris i Försäkringskassan. Regeringens kraftiga neddragningar pressar personalen. Samtidigt pressas medborgarna av kraftiga försämringar i trygghetssystemen som kassan administrerar. Men ansvarigt statsråd, moderaten Cristina Husmark Pehrsson, skyller i från sig. Bland annat upplåter DN villigt plats för hennes krav (!) på kassan. Det är regeringens politik som ligger bakom problemen. Det är ministern som ska förklara sig. Under tiden drabbas människor som inte får sina ersättningar och personalen tvingas gå på knäna för att genomföra regeringens politik.