Regeringen bidrar till jobbkris och välfärdskris

Nu slår jobbkrisen in i välfärdssektorn. I en lång rad kommuner sägs lärare och undersköterskor upp i skola och äldreomsorg. Regeringens kraftfulla svar: Ingenting. Reinfeldt och Borg har gjort en dygd av att inget göra. Den politiken driver Sverige snabbare och djupare ner i jobbkris och välfärdskris. Sedan i hösts har vi socialdemokrater krävt åtgärder för jobben men regeringen hänvisar bara till sina skattesäkningar som vi vet inte skapar jobb. Nu lånar man t.o.m till skattesäkningar till högavlönade samtidigt som varselvågen går i välfärden. Skrämmande!

Läs även svd, AB

Reinfeldt glad åt "media-nonsens"

Bröllop är kul, framförallt för dem det berör och deras släkt och vänner. Men ett prinsessbröllop innebär också mycket offentligt trams. Idag dominerar nämligen det faktum att Daniel Westling har gjort vink-premiär i flera medier. Så särskilt viktigt kan det knappast vara.

Det är däremot det faktum att jobbslakten på SAAB har börjat. I riksdagen har Reinfeldt pressats hårt om varför regeringen lånar till skattesäkningar. Och landets pensionärer kan se fram emot sänkta pensioner eftersom den ekonomiska utvecklingen i landet är så dålig.

Det är inte utan att man förstår varför Reinfeldt blev så glad åt brölloppet. Vi lär få se mer nonsens och mindre viktiga frågor i våra medier det närmaste året.

Borg-bonusar och uppsägningar i välfärden

Finansminister Anders Borg är en riktigt bonus-nisse. Trots att han kritiserar bonusar i bankerna har regeringen själv infört rejäla bonusar i den statliga sektorn. Statens direktörer kan t.o.m få bonus vid förlust. Borg-bonus får även landets höginkomsttagare. De två hundra rikaste svenskarna har fått mer än en miljon kronor var i sänkt skatt av finansministern.

Bonus kan man inte räkna med i kommuner och landsting. Där väntar istället stora uppsägningar av sjuksköterskor, lärare och barnskötare i skola, vård och omsorg. Borgs bonusar har nämligen inte riktats till välfärden. Regeringen har slarvat bort sina ärvda överskott i finanserna på orättvisa skattesänkningar istället för att stärka välfärden.

Men det är inte bara välfärden som går miste om Borgs bonusar. Även de breda löntagargrupperna kan se fram emot höjda a-kasseavgifterna. Den Reinfeldt-avgift som införts i a-kassan slår nu till igen. IF Metall har redan tidigare aviserat en höjning. Nu gäller det även kommunal. De nya reglerna och regeringens misslyckande med jobben slår hårt.


Svd, Svt, DN

Höjd a-kasseavgift

Regeringens politik fördjupar krisen

IF Metalls avtal med arbetsgivarna om en möjlighet till lokala överenskommelser som sänker arbetstid och inkomst har skakat om i debatten. Det kallas för lönesänkning i de flesta medier men är snarare att se som en inkomstsänkning, den tid man jobbar får man trots allt lika mycket betalt för som tidigare. Det är en viktig distinktion men för den enskilde är den principiella skillnaden inte så mycket värd när räkningarna ska betalas.

Enligt en opinionsmätning ställer allt fler upp på sänkta löner för att rädda jobbet. Och Anders Borg jublar! Socialdemokraterna har tidigare kritiserat regeringens politik just för att leda till sänkta löner eller i varje fall en rejäl broms på löneutvecklingen. Slakten på tryggheten genom att förstöra a-kassan har öppnat just för detta. Skräcken för arbetslöshet som med de borgerliga försämringarna medför stor risk för ren fattigdom leder naturligtvis fram till denna typ av resonemang. Men det bygger naturligtvis inte Sverige starkare. Och om det finns stora risker för de enskilda att gå med på sänkta löner är det inget emot vad som riskerar att hända med den svenska ekonomin om vi trycker ner inkomsterna.

Den jobbkris som vi nu står i är därför i stora delar hemkokt. Reinfeldt och Borg har stått för historiska misstag. De stora överskotten brändes på toppen av en högkonjunktur på orättvisa skattesänkningar som inte gav några nya jobb men som väl försvagade statsfinanserna. Nu kostar det i form av nedskärningar i välfärden och otillräckliga muskler för att möta krisen. Den förstörda a-kassan innebär samtidigt att rädslan i samhället blivit så stor att man inte vågar satsa framåt eller efterfråga, ens om man har råd. Det drar Sverige djupare ner i krisen. IF Metalls avtal är ett kvitto på att vi i snabb takt är på väg åt fel håll. Men medan facket försöker rädda vad som räddas kan sitter regeringen och tittar på.

Mer om detta kan man även läsa på DN