Saab, industrikrisen och näringspolitiken

Ett varumärke i en varumärkesportfölj. Så enkelt avfärdade statsministern Saab för några månader sedan. Syftet var sannolikt två. Flytt allt ansvar för en kommande nedläggning bort från regeringen och att spela ner betydelsen av företaget. I själva verket är Saab mycket mer än ett varumärke. 3500 anställda, minst lika många jobbar hos underleverantörer och tusentals ytterligare är beroende av att dessa ca 7000 har jobb. Till det kommer allt industriellt kunnande och betydelsen för det svenska fordonsklustret i sin helhet.

Regeringen har stått märkligt handfallen inför den industriella kris som Sverige är inne i. Näringsministern verkar närmast utstuderat ointresserad och statsministern är väl upptagen med de ”stora frågorna”. Under tiden lider industrin. Många orter bär bördorna staten lämpat över på dem. Tusentals förlorar jobbet till arbetslöshet och ännu fler har fått sänkta löner enligt krisavtalet.

För regeringen är det uppenbarligen inget problem. Strategin är ju till och med att lönerna ska sänkas. Och bara man sänker skatterna tillräckligt mycket för dem som inte drabbas ska allt lösa sig. Istället för näringspolitik med siktet inställt på industriell förnyelse kan man alltid subventionera hushållstjänster. Varumärket Saab försvinner men regeringen satsar på att bygga upp varumärket Hemfrid. Det är i alla fall ett besked till de som blir utan jobb i Trollhättan. Det behövs fler som städar avföring hos moderater som Edvard Unsgaard.

Om Saab kan man läsa mer i AB och DN . Bloggar jag läser idag är Peter Andersson som kommenterar Maria Larsson på DN-debatt och Krassman som skriver om skatten på trafikförsäkringen.