Den hänsynslösa fördelningspolitiken och brutaliteten i nedskärningarana i trygghetssystemen börjar komma ikapp regeringen. Och när även jobbpolitiken misslyckas och statsmannen inte lever upp till bilden han vill sätta så bli det något av kris för borgerligheten. Opinionen vänder sig bort från en borgerlighet som bara efter en mandatperiod känns tröttkörd och tömd på kraft. Egentligen återstår bara ytterligare skattesänkningar som politiskt projekt.
Det räcker inte långt mot ett rödgrönt alternativ som är mer visionärt, ser landets problem och möjligheter och som levererar allt fler gemensamma förslag. Därför är det inte konstigt att Maud Olofsson vill säkra sin riksdagsplats genom att kandidera utanför Västerbotten och att man återigen börjar ifrågasätta Sahlins ledarskap från den borgerliga kanten. Vi lär få se mer sådant, trots att kritiken lär bita väsentlig sämre på en Sahlin som stärkt sin ställning efter jobbkongressen och under tiden därefter. Mer om just detta bloggar Krassman.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar